Våga drömma!

Ett första steg när man inte mår bra är att förstå att man inte mår bra. Livet tuffar på och man bara fortsätter i samma spår och tempot bara ökar. Mer och mer ska in i schemat och mindre tid finns att läka gamla sår.

Första tecknet på min sjukdom var när min man en dag sa att "så här kan vi inte ha det varje månad". Tur var väl det att han sa som han sa för annars hade jag aldrig tänkt tanken att det skulle bero på min menscykel. Med hjälp av en studie på kvinnokliniken har jag fått insikt i vad det är jag har att deala med. Lite hjälp därifrån och jag skulle klara av detta på egen hand, tänkte jag. Men icke! Det blev bara värre och värre och jag sökte hjälp igen. När jag väl fick träffa en kurator så brast bubblan och kvar fanns en våt fläck som en gång hade varit jag.

Nu är målet att nå mitt bästa jag. Inte den perfekta eller mest organiserade eller den som alltid har städat och snyggt. Nu är målet att må bra! Må bra inuti mig. Känna lycka och glädje. Orka ta mina vulkanutbrott varje månad, för min PMDS kommer att finnas kvar. Föra att jag ska nå mitt bästa jag har jag bestämt mig för att äta LCHF, motionera varje vecka och fortsätta med min samtalshjälp.

Drömma är även det något som får mig att må bra. Jag har insett att vissa saker i mitt liv får mig att inte må bra. Nu drömmer jag om att istället förverkliga en dröm som kan ändra på det som får mig att må dåligt. Flummigt, jag vet! Men jag vet ännu inte om det kommer att fungera så därför väntar jag med att berätta.

För att nå mål måste man ha saker som motiverar en och där kommer mina drömmar in!
Kram Anna

Mot mitt bästa jag!

Att inte må bra är ett helvete som är svårt att förklara och som är svårt för utomstående att förstå. Speciellt när det sitter inuti en och inte är synligt för alla runtomkring.

Med små steg ska jag ta mig mot mitt bästa jag igen där jag känner igen mig själv och mår så bra som jag kan. Tills dess kommer jag sätta upp olika mål som jag ska jobba med och som förhoppningsvis tar mig dit jag vill och dit där jag mår bra.

Vad är det som gör att jag inte mår bra? Det finns många förklaringar och ändå inga alls. Jag skulle vilja förklara det som att det är många små och väldigt stora händelser i mitt liv de senaste åren som gör sig synliga och ger uttryck i en otrolig trötthet som inte går att beskriva. En orkeslöshet som det inte finns någon botten i. Tårarna rinner ner för mina kinder i en stril ström varje dag. Att sitta fast i sin egen kropp, jag skriker men det hörs inte, jag springer men ändå sitter jag stilla. En panik över att inte veta hur jag ska ta mig här ifrån.

Detta kalas för utmattningsdepression och i botten av det finns min sjukdom PMDS.

I min lilla rosa bok skriver jag mål, tankar, visioner, känslor och allt som händer i mig. Denna bok är min fristad där jag får ut det som gör ont utan att någon blir sårad för att jag säger dumma saker eller att jag behöver skrika mig hes eller att jag behöver slå på döda ting.

Att leva med PMDS är som att ha en liten djävul som dyker upp i en och tar över ens kropp under veckor av en månad. Under dessa perioder i månaden vill man bara försvinna så att man inte gör någon annan illa. Speciellt ens familj som får ta hela smällen av en mamma och fru som är som dr. jekyll and mr. hyde. Man vet aldrig när stubinen är obefintlig. Men i själva verket är det man själv som far illa.

Alla mina fina släktingar och vänner där ute, jag har inte glömt er! Men min ork finns inte just nu så jag hoppas att ni har överseende med det och att ni finns kvar för mig och min familj. Jag älskar er!

Kram Anna