Mot mitt bästa jag!

Att inte må bra är ett helvete som är svårt att förklara och som är svårt för utomstående att förstå. Speciellt när det sitter inuti en och inte är synligt för alla runtomkring.

Med små steg ska jag ta mig mot mitt bästa jag igen där jag känner igen mig själv och mår så bra som jag kan. Tills dess kommer jag sätta upp olika mål som jag ska jobba med och som förhoppningsvis tar mig dit jag vill och dit där jag mår bra.

Vad är det som gör att jag inte mår bra? Det finns många förklaringar och ändå inga alls. Jag skulle vilja förklara det som att det är många små och väldigt stora händelser i mitt liv de senaste åren som gör sig synliga och ger uttryck i en otrolig trötthet som inte går att beskriva. En orkeslöshet som det inte finns någon botten i. Tårarna rinner ner för mina kinder i en stril ström varje dag. Att sitta fast i sin egen kropp, jag skriker men det hörs inte, jag springer men ändå sitter jag stilla. En panik över att inte veta hur jag ska ta mig här ifrån.

Detta kalas för utmattningsdepression och i botten av det finns min sjukdom PMDS.

I min lilla rosa bok skriver jag mål, tankar, visioner, känslor och allt som händer i mig. Denna bok är min fristad där jag får ut det som gör ont utan att någon blir sårad för att jag säger dumma saker eller att jag behöver skrika mig hes eller att jag behöver slå på döda ting.

Att leva med PMDS är som att ha en liten djävul som dyker upp i en och tar över ens kropp under veckor av en månad. Under dessa perioder i månaden vill man bara försvinna så att man inte gör någon annan illa. Speciellt ens familj som får ta hela smällen av en mamma och fru som är som dr. jekyll and mr. hyde. Man vet aldrig när stubinen är obefintlig. Men i själva verket är det man själv som far illa.

Alla mina fina släktingar och vänner där ute, jag har inte glömt er! Men min ork finns inte just nu så jag hoppas att ni har överseende med det och att ni finns kvar för mig och min familj. Jag älskar er!

Kram Anna